Förgyllda soffbord – idén bakom möbelframgång

DSC_0045-Redigera-kopia

Susanne älskar inredning. När hon jobbade skift på ett hotell fick hon tid att förverkliga sin idé om att designa möbler, och trots nedbrunna fabriker och kulturkrockar anlände till slut hennes soffbord i spegelglas och bladguld. Nu hägrar en ny kollektion och utlandssatsning för Ruth & Joanna.

OM RUTH & JOANNA

Startade: 2014
Gör: Designar och säljer soffbord i glas, guld och silver. I vårens kollektion kommer också fler möbler.
Var: Kontor i Stockholm och lager i Huddinge.
Omsättning: Ca 1 Mkr
Om namnet: ”Min farmor hette Ruth och min mormor Joanna. Ibland orsakar det förvirring när folk ringer och vill prata med någon av dem haha”
Antal medarbetare: 1

OM SUSANNE LUNDBERG

Ålder: 29
Bor: I centrala Stockholm
Familj: Pojkvän, mamma, pappa, storebror och mormor
Utbildning: Civilekonom
Förebild: ”Min mormor. Hon hade det inte så lätt men har ändå klarat sig bra, drivit egen syateljé och tagit hand om min mamma.”
Funderar på: Utlandssatsningen och potentiella mentorer
Bästa egenskap: ”Om det behövs kan jag jobba snabbt men ändå behålla en bra kvalitet.”
Sämsta egenskap: Känslosam och har lätt för att skjuta upp tråkiga uppgifter
Kopplar av: Genom promenader och umgänge med vänner
Inpireras av: ”Pinterest, Instagram, Hemnet samt hotell och restauranger.”

Inredning och möblemang har alltid legat Susanne Lundberg varmt om hjärtat, men hon tänkte aldrig att hon skulle jobba med det. Efter ekonomstudier och klassiska funderingar kring vad hon egentligen ville ägna sig åt, via jobb som rekryterare och säljare, kom hon på att det vore kul att jobba på hotell. Befinna sig i en inspirerande miljö och skapa härliga upplevelser för gäster. Några dagar senare sökte hon jobb på Clarion.

Susanne Lundberg grundade R&J 2012
Susanne Lundberg grundade Ruth & Joanna 2012

– Snart började jag jobba skift i receptionen, och trivdes väldigt bra. En bonus var dessutom att jag fick mycket tid över när alla andra jobbade, och då funderade jag mycket på olika inredningsidéer.

En dag fick hon ett infall.

”Plaza Kvinna hade ingen inredningsblogg så jag erbjöd mig att blogga åt dem”

Redaktionen var positiv och parallellt med receptionstjänsten började Susanne skriva om inredningstrender, nya kollektioner och möbelspaningar. Bloggandet gjorde det allt tydligare för henne vilka möbler och stilar hon gillade bäst, och ur det väcktes inte bara en utan två idéer.

– Den ena var att börja med homestyling, vilket jag gjorde tillsammans med en vän. Vi startade upp och fick till en början in uppdrag via vänskapskretsen. Så småningom hade vi så mycket att göra att jag gick ner i tid på hotellet. Min andra idé var att ta fram en egen kollektion med fåtöljer.

MILSTOLPAR

Sommaren 2012 Kommer på idén med att göra egna fåtöljer. Börjar skissa och googla fabriker. Startar parallellt upp ett homestyling-företag med sin kompis.
Augusti 2013 Den fabrik som skulle tillverka fåtöljerna har brunnit ner och efter en tids uppehåll återfår Susanne energin och börjar istället skissa på sidobord.
December 2013 Hon besöker fabriken och får se de första prototyperna av sina fyra bordsmodeller.
Augusti 2014 Lanserar sin första kollektion. Fotar produkterna och mejlar pressutskick till bloggare och inredningsmagasin. Slutar med homestyling-verksamheten.
December 2014 Har fått bra ruljans på försäljningen och tar ut en första liten lön från företaget.
Oktober 2015 Lanserar sin andra kollektion som består av fler bordsmodeller, nu i både guld och silver. Börjar skissa på nya möbelmodeller.
April 2016 Planerad lansering av tredje kollektionen som förutom bord också kommer innehålla en fåtölj, en pall och en bänk klädda i sammet.

EN VANLIG DAG

Kl 06.30 Susanne vaknar lite yrvaken. Hon tvingar sig ut på en promenad för att få en riktigt bra start på dagen.
Kl 07.30 Mejlar med sin fabrik medan de fortfarande jobbar. Äter sedan frukost på stående fot.
Kl 09.00 Åker till lagret i Huddinge och packar inkomna ordrar. Inväntar sedan fraktbolagets upphämtning.
Kl 12.00 Packar in ett bord i bilen och åker förbi en butik i centrala stan för att leverera det. Snackar lite med butiksägaren.
Kl 13.00 Åker till kontorshotellet Regus mitt inne i stan där hon hyr en kontorsplats. Sätter igång med att skicka och besvara en massa mejl.
Kl 14.30 Uppdaterar en lista med presskontakter och ringer sin fotograf för att boka in en dag när de ska fota vårkollektionen.
Kl 15.30 Fakturerar och stämmer av banken för att se så att alla inbetalningar har kommit. Betalar några inkomna fakturor.
Kl 17.00 Packar ihop datorn, går och tränar och möter sedan en kompis på stan för att ta en middag och kaffe.
Kl 21.00 Kollar igenom och besvarar mejl ifrån soffan. Planerar upp sin morgondag.

På den fritid som fortfarande fanns kvar mellan de tre jobben utformade hon några olika fåtöljer, och började snart googla efter fabriker som kunde göra verklighet av hennes ritningar.

– Jag hittade en i Indonesien och vårt samarbete kom väldigt långt. De skickade tygprover och prototyper och jag var till och med därnere en gång. Men så en dag slutade de abrupt att svara mig och det visade sig att hela fabriken hade brunnit ner.

Vad gjorde du då?
– Jag var helt förkrossad och under en period lade jag alla möbelplaner på is. Allt jobb som jag hade lagt ner och så stod jag plötsligt på noll igen och hade absolut ingen lust att börja om.

”Att fabriken brann ner var hemskt just då, men nu i efterhand det bästa som kunde hända mig”

Susanne var trött på allt vad fåtöljer hette, och när hennes energi och kreativitet så småningom kom tillbaka bestämde hon sig för att starta om på helt ny kula.

– Jag började istället skissa på ett par soffbord som jag tyckte saknades på marknaden. De skulle vara nätta, i spegelglas och guld som jag älskar och ganska snabbt tog jag fram fyra modeller. Sedan började jag om arbetet med att googla fram en fabrik och mejla fram och tillbaka i flera månader.

Åkte du och besökte den fabriken också?
– Ja, jag tycker att det mer eller mindre är ett måste att träffa fabriken, för man kan inte lita på skisser och bilder som man får från dem. Det är jätteviktigt att gå igenom alla detaljer på plats och tydligt skriva ner vad man vill att de ska åtgärda innan man beställer något, annars blir det bara fel.

När hon kom hem från sitt fabriksbesök gjorde hon en beställning och höll sedan tummarna för att inget oförutsägbart skulle ske igen. Allt gick bra och i juli 2014 anlände ett par hundra bord till hennes lilla lager i Huddinge.

– Då var det nervöst, spännande och pirrigt på samma gång. Jag kände mig osäker på vad jag egentligen gett mig in på, och tänkte ”nu måste jag ju sälja de här borden som jag har kämpat så för att ta fram”.

Hade du några kunder redan från början?
– Nej, det hade jag inte. När borden kom började jag med att ta schyssta bilder. Dels rena produktbilder, men också inspirerande miljöbilder.

Hon hade en kompis med ”den perfekta lägenheten” som hon fick låna, och en fotograf plåtade borden tillsammans med magnifika tevesoffor, djupa biblioteksfåtöljer och välfluffade dubbelsängar.

– Därefter mejlade jag massvis av bloggare, inredningsmagasin och branschfolk och beskrev det nystartade möbelmärket Ruth & Joanna, spegelglasborden och min idé. Och skickade med massa bilder såklart. Jag lärde mig snabbt vilka nyckelpersoner som kunde skapa uppmärksamhet.

DSC_9962-kopia
De första soffborden som fotades.

Vart ledde mejlandet?
– Till massa uppmärksamhet vilket var fantastiskt! Bloggaren Andrea Brodin skrev om mig efter bara några dagar och det gav mig jättemånga besökare och följare i sociala medier. Det kändes stort!

Många privatpersoner och några butiker hörde av sig under hösten och när året var till ända kände Susanne att hon hade fått ganska bra ruljans. Vissa bord var slut på lagret och hon bestämde sig för att satsa vidare.

– Jag designade några fler modeller, i både guld och silver, och i somras anlände den nya leveransen. Inte alls lika nervöst den här gången, nu när jag vet att det finns folk som gillar dem.

Hur ser din designprocess ut?
– Jag har ofta en tydlig bild av hur jag vill att produkterna ska se ut, så själva designandet går fort. Den största utmaningen är beslutsångesten kring alla små detaljer. När fabriken väl börjar tillverka är det ju försent att ändra något, och därför blir det alltid lite ångest inför de där definitiva beskeden.

BÄSTA MED JOBBET

“Jag blir inte uttråkad eller rastlös utan får variation och utlopp för min kreativitet.“

“Det är spännande och lärorikt att ha kontakt med andra delar av världen.“

“Det ger mig möjlighet att få kontakt med framgångsrika, kreativa människor.“

SÄMSTA MED JOBBET

“Frustrationen när det blir kulturkrockar och kommunikationsmissar med fabriken.“

“Svårt att sätta en gräns mellan jobb och fritid.“

“Att jag inte har några kollegor.“

FOTSPÅRSTIPS

“Om du har en tydlig bild av vad du vill göra, så handlar det om att våga ta steget. När jag fick min idé tyckte jag att den kändes helt omöjligt att genomföra, typ som att åka till rymden!“

Just beslutsångesten har varit påtaglig under hösten 2015 när Susanne har tagit fram den kommande vårkollektionen. Förutom nya bordsmodeller kommer den också innehålla en fåtölj, en pall och en bänk. Borden kommer fortfarande vara i glas och ädla metaller, medan de andra möblerna kommer i metall och sammet.

Vad är mest utmanande med ditt jobb?
– Helt klart kommunikationen med fabriken, att få dem att förstå hur jag vill ha det. Även fast de kan engelska bra och vi mejlar dagligen blir det missförstånd. Som nu med sammetstyget. De sa att de hade fixat ett jättebra och sen när jag får proverna är det helt annorlunda mot hur jag tänker mig sammet. Jag fick helt enkelt hitta en tygleverantör själv och koppla ihop dem med min fabrik.

Att stå ensam inför alla utmaningar som dyker upp är tufft, och även om hon bollar en hel del med sin pojkvän och familj står en mentor högt på önskelistan.

– Jag vill ha någon med erfarenhet från inredningsbranschen och som gärna själv har lyckats. Kristina Lindhe som har grundat Lexington, hon är cool. En sån person skulle jag gärna ha som bollplank!

Vad vill du mer uppnå i framtiden?
– Att lyckas ta Ruth & Joanna utomlands, det är nästa stora mål. Nu har jag ganska bra spridning i Sverige och dessutom fått några förfrågningar från Tyskland och Norge, så nu är det dags!

Som det är nu kontrollerar Susanne själv alla bord innan de levereras till butikerna, men hon vet inte hur länge till det är möjligt.

– Det är så många detaljer som ska stämma; guldet ska täcka överallt, glaset ska inte vara repigt och precis lagom stort för ramen; och det känns bra för mitt psyke att ha kollat det själv. Jag har verkligen blivit ett kontrollfreak, och till och med min egen mamma säger att jag har blivit en riktig nörd. Då är det illa haha!

Foto: Anna Lundell